Tankarsombankar

Så kom brevbäraren som liknar Olle Sarri när jag stod där i badrumsfönstret och skakade ut min filt..
En råtta kutade förbi, så vi började småprata lite om den (Jag älskar råttor!)
Efteråt kommer mina ångestnojjor på stört.
Först blir jag jäkligt självmedveten och äcklad över mig själv (och att han ska tycka att jag är äcklig med) när det slår mig att den sida av mitt ansikte som var vänd mot brevbäraren var den sidan som jag inte har kunnat låta bli att fingra på..
Det vill säga riva med naglarna m.m så att jag numera har illröda sårskorpor där bland annat =/
Usch!
Sen blir jag nojjig över vad/hur mycket han hann se in i mitt badrum och vad han tänkte om det....
Jag börjar tänka att han (kanske) tyckte att jag var en jobbig typ som över huvudtaget pratade med honom.
Plus lite andra nojjor.

Om jag blir less på mig själv eller?!?
Jo, tjena!
Att det blir så här av en så jäkla liten situation liksom....
Och av så många andra tusen olika situationer...
"Bara" det gör ju att man mår skit!
Men jag börjar i allafall inte att grina som jag ofta gjorde av en himla massa situationer när jag inte hade någon antidepressiv medicin....

---