Hello again!
Hej på er igen! Nu är jag tillbaka efter juluppehållet!
Hoppas att ni har haft en bra jul och nyår!
God fortsättning på er! (Ah vad det låter gammaldags och som något 50+are säger ;)
Hoppas VERKLIGEN på ett mycket bättre år för egen del....fast hoppet är ju inte särskilt stort dock =/
Måste hitta ett bättre och effektivare sätt att jobba med mig själv på och få bättre nytta/bättre hjälp av terapin.
Det är ju så hemskt frustrerande och deprimerande att bara känna att man sitter fast, står och stampar på samma ställe år ut och in...ett sådant jäkla slöseri på liv och tid.......
Efter alla dessa år inom psykiatrin och många år i olika terapier.
Inte konstigt att man frågar sig hur hopplös man är liksom...
Ok, jag har i alla fall inte gått i terapi/varit inom psykiatrin i 20 år som en av deltagarna i gruppterapin jag går...
Hon tycker för övrigt att hon fortfarande står och stampar för det mesta =/
Nä, tänkte skriva lite om hur julen varit....men nä....det är bara en massa negativt skit....orkar inte med det...
Gav ni er själva några nyårslöften då???
Inte jag.....försöker jämt i stället....
♥ See ya soon! ♥
Du har aldrig reflekterat över möjligheten, att det är terapin som skapar ett behov av terapi utan att man verkligen behöver den? Samma sak med psykiatri, det är ju bara människor som sitter på andra sidan aV bordet,vad kan de åstadkomma som "vanliga dödliga" inte kan,.många inom yrket har själv stora problem och går på psykofarmaka. Du kanske skulle må bättre av, att prova göra precis tvärtemot det du har gjort hittils, det tycks ju inte ha önskad effekt. Ang mina tatueringar, de var tribaltatueringar med gänganknytning, ville inte ha kvar de. Ha det bra, hoppas du får ett bra år och fundera lite på vad jag skrev om skolmedicin,.det finns andra vägar,.inom en själv. XOXO.
Jag gör aldrig några nyårslöften - tycker det är larvigt och man blir bara besviken på sig själv om man inte håller dem (vilket man oftast inte gör) ! MEN jag tänkte att jag (äntligen !!) skulle försöka kommentera lite nu och då på din blogg som jag följt sedan ett tag tillbaka (så snälla du sluta inte nu !). Och sluta stå och stampa jag också och äntligen komma någonvart (hur man nu gör det !). Känner igen mig i mycket av det du skriver. Den "enda" skillnaden är att jag inte går i terapi, har aldrig gjort. Jag tror nog det kan funka för vissa men jag känner som att det inte är något för mig. Ingen annan än jag själv kan veta hur det känns att vara jag (och ibland är det knappt så man vet själv) så då ser jag inte hur de skall kunna komma med råd som passar in precis på mig. Nåja...
Kram och Gott nytt år !!
Vad kul att du hittat till min blogg och äntligen kommenterar också =)
Ja,kanske är det så att terapi inte är något för alla...fast jag vet inte ja, det finns ju så många olika sorts terapier och allt passar ju inte för alla...men men...
Nä,det är klart att ingen annan kan veta exakt hur det känns att vara en själv, men där emot finns det ju många som har liknande problem, har varit med om liknande saker och tänker och beter sig på liknande sätt som en själv och terapeuter som har erfarenhet av liknande fall och som både på grund av det och ut efter mer enskilda behov kan försöka hjälpa en.
Sen kan ju dignoser även hjälpa en att förstå sig själv bättre och en terapeut kan även via det lättare veta vilken hjälp som behövs.
Så....vad gör du för att försöka komma vidare? Någon annan hjälp en terapi?
Intressant att veta liksom.
Kram och hoppas ditt år går åt rätt håll!
För att svara på din fråga: jag försöker själv anlysera hur jag funkar och varför. Men bara för att man "ser" och förstår hur man funkar så löser det inte problemet och det gäller att akceptera sig själv som man är vilket inte är lätt (framförallt när man inte känner att andra riktigt akcepterar en som man är). Men varje steg räknas väl. Försöker också hitta naturliga medel som kan hjälpa (homeopati, naturläkemedel osv.). Har inte hittat något som funkar ännu. Jag försöker lära mig att slappna av (åååhh om det fanns en pausknapp på hjärnan !!!). Borde röra på mig mer... Jag skulle vilja hitta en bra Yoga DVD med lite enkla övningar (bl.a andning - har nämligen tendens att hålla andan eller inte andas ordentligt när jag spänner mig vilket då skapar ännu mer spänningar i kroppen osv.). Men det finns så många olika DVD att välja mellan...
Jag kollar lite på internet (det är ju så jag hittade din blogg !). Har bl.a läst en intressant artikel i internet upplagan av New York Times om "the anxious mind" (här: http://www.nytimes.com/2009/10/04/magazine/04anxiety-t.html). Det ledde till att jag skaffade en bok som heter "The Highly Sensitive Person" av Elaine Aron. Blev jätte besviken av boken (hade kanske för stora förväntningar, jag skall läsa om den få se) men ämnet är intressant. Och det visar sig att det är en massa psykologer som inte har en aning om det här med att vara hyper/överkänslig (vilket jag nog definitivt är). Ja, så är det.
Kram
Nej, jag håller absolut med om att det inte bara är att lösa problemen igenom att se och förstå hur man funkar, men många brukar ju i allafall påstå (och folk inom psyk och så har sagt det till mig med)att det i allafall är en början.
det är ju väldigt svårt att gå vidare och må bättre om man knappt har någon koll på sig själv alls.
Tyvärr är det nog så att man måste lära sig att bortse i från att andra kanske inte accepterar en som man är...eller ja, vissa måste väl göra det annars är de ju inte så mycket att hänga i julgranen om man säger så.
Men jag förstår ju precis vad du menar och känner likadant.
Det är ju skitsvårt att acceptera sig själv för den man är.
Jag har också prövat Homeopati, naturläkemedel och liknande men utan någon särskild bättring tyvärr.
Även Yoga, försöker också hitta någon sådan bra DVD som du beskriver...eller ja, inte riktigt kanske...håller lätt andan och så med, men när jag fokuserar mer på andningen brukar det bara ge ökad ångest och ännu värre problem med andningen.
Det lät ju som en intressant bok du läst, synd att du blev besviken...min syrra skickade mig en länk till en sida som handlade om sådant en gång + ett test där till...Blev ju inte det minsta förvånad över att jag hörde till de överkänsliga enligt det testet kan nämnas.
Låter konstigt att inte många psykologer känner till detta...well jag är i allafall glad att min terapeut och psykkontakten jag har mycket väl känner till att jag är sådan.
Jag kunde lika gärna ha skrivit ditt inlägg som jag nu svarar på känns det som ;)
Kram tbaxx!
Jag förstår vad du menar med andningen. Ibland blir det fel för man anstränger andningen i stället för att bara låta andetagen komma naturligt (och man kan lätt känna sig yr om man andas fel eller för mycket vilket inte förbättrar situationen om man redan mår dåligt!). Men det blir nog lätt så när man försöker motverka sitt "andningshållande". Och när jag står upp är det nästan hopplöst: det funkar bäst när jag ligger ner.
Ang. boken, det jag tyckte var synd var att det som var beskrivet inte passade in på mig. Det finns tester i den också (förmodligen likt det du gjorde). Jag gjorde alla tester och fick varje gång högsta poäng. Men när jag väl kom till beskrivningarna (typ en överkänslig person känner ofta på det viset, eller upplever saker så eller reagerar så och så) blev det som "nja det kan jag väl inte säga att jag gör". Och i slutet på avsnitten kom en fras typ "de kan även känna på det och det sättet". Punkt slut. Ja men berätta lite mer om det då för f..!! Det är ju det som stämmer på mig!
Jag tyckte även den var lite larvigt skriven och saker och ting upprepades väldigt mycket. Exempel: meningen är (kortfattat) att man skall se över sitt liv utifrån perspektivet att det man känt under alla år i vissa situationer inte är något konstigt. Ok. Toppen. Men så avslutar hon varje kapitel med att säga att om känslorna blir för starka eller om det blir för mycket går det bra att göra en paus i läsandet och kanske även gråta en skvätt. Jag tycker det hade räckt med att skriva det en gång för alla i början på boken. Det blir så konstlat annars på något vis (framförallt om man inte alls känner på det viset!). Jaja.
Jag tror att psykologen som skrivit boken (som själv är överkänslig) har velat beskriva sig själv och försvara sig gentemot alla de som under alla år sagt att hon är blyg: hon trycker väldigt mycket på det (upprepar det tusen gånger), att överkänslighet och blyghet inta alls är samma sak. Ok. Men vad händer om man är både och? Kanske vore värt ett litet kapitel, eller ?
Nåja, det är hemskt många som tycker boken är toppen. Det är efter att ha läst så många bra recensioner som jag bestämde mig för att skaffa den.
Jag får försöka hitta en annan bok som passar mig bättre. Men för att se saker och ting ur ett lite mer positivt perspektiv: den här boken nämndes som sagt i kommentarerna om artikeln jag hänvisade dig till. Så tack vare det har jag kommit en bit på vägen genom att jag kan sätta lite mer precisa ord på hurdan jag är (och jag hittar andra intressanta bloggar osv.). :-)
