Ta bort mina fingrar
Jag har dragits bakåt i tiden, till min tonårstid och den besatthet av min hy/ansikte jag befann mig i då...(hade ju fler besattheter som håret...ja hela kroppen egentligen)
Varje gång jag är i närheten av en spegel (och ingen annan ser på) står jag och stirrar med mina kritiska mikroskåpögon in i varenda liten por, litet veck.....
I bland blir jag stående i flera timmar klämmandes, petandes och rispande med mina naglar i ansiktet...
Behöver jag säga att jag ser för jäkligt rödflammig och prickig ut i flera dagar efter det och mår skit?!?
Vet ju liksom att det resulterar i inflammationer och kass hy, men ändå kan jag inte motstå det...
Det är som ett beroende
När jag står där försvinner allting annat.
Jag är verkligen där, medvetet närvarande, väldigt mindfull så som min terapeut (och jag) vill att jag ska vara.
Så jäkla typiskt att det inte funkar i andra situationer som inte är lika destruktiva.
