Tankarsombankar

Innan allting tar slut

Moderna tankar om varandra
och Du liknar ingen annan
Antika löften som Vi blandar
tills Vi båda slutat andas
luften omkring... 

Är Du lycklig nu?
Är Du lycklig nu?
Är Du lycklig nu?

Har Vi tid
innan allting tar slut?
Äntligen har Jag hittat orden
& Jag hittar Dina händer
under bordet
Vi hinner bli något stort än
Växa några meter
innan sommaren
blir oktober...

Det ligger tomhylsor i parken
Våra fötter är en meter
över marken
Jag visste att
Du skulle bli stark sen
Min hand i Din hand
när kapporna
vänder efter vinden...

---

Lyssnar åter igen på denna låt!
Oj oj så mycket jag har lyssnat gråtit och hatat till den här Kentlåten (från den kalla Isolaplattan) under året  jag bodde på internat och gick på Folkhögskola.
Det är nästan bara en mening i låten som har betytt något för mig och det är när de sjunger:
Är du lycklig nu?
Det kändes alltid som något slags hån när den meningen kom och jag gick runt och svarade argt i min skalle saker i stil med: F-n heller att jag är, skulle inte kunna vara olyckligare än nu....
Jag verkligen älskar och hatar låten på en och samma gång.
Finns det något som kan göra att man minns saker och ting så väl som låtar kan göra egentligen?!?
Det skulle väl vara dofter i så fall......

---