Utsvulten på närhet

image133

Helt plötsligt så är han bara där, vi är ute och går, håller hårt om varandra, är så nära och hårt tryckta mot varandra att det gör ont av längtan i magen.

Det känns som det aldrig har känts förut, så himla bra, så tryggt inte det minsta skrämmande.

Det är vi, vi är så nära varandra och det är helt underbart och rätt, men inte det minsta sexuellt.


Jag förstår inte?!?

Varför drömde jag just om honom och i det här sammanhanget?!?

En kille som jag senast hade något att göra med under högstadiet och inte ens minns vad han heter...

Jag har aldrig känt honom ens, det var min bästis som kände honom något så när....

Tror knappt jag har pratat med honom ens...

Det enda med honom var att jag tyckte att han var snygg.


Nu är det han som helt plötsligt dyker upp i en dröm och symboliserar min enorma närhetslängtan....

Jag är verkligen helt utsvulten på närhet, det är sant...

Det var fem år sedan jag var någon nära (om man inte räknar att gå på massage ?!? Nä, det räknas inte riktigt här) och det var ingen rolig historia alls..

Jag är så himla fucked up på närhetsområdet verkligen, å´ ena sidan kan jag nästan längta ihjäl mig efter det så att det värker i hela kroppen.

Å´ andra sidan så klarar jag inte av närhet alls utan att det leder till en jäkla massa ångest, rädsla och att jag mår fullkomligt för jävligt.

Jag antar att det går hand i hand med min skräck för att bli övergiven, min enorma separationsångest...


Jag vill i alla fall inte vara så här i resten av mitt liv, det klarar jag verkligen inte av...

Jag vet bara inte hur det här ska bli bättre?!?

Någon som vet hur man gör?


Kommentarer
Postat av: Lotta

Ja du, vännen....
Jag kan inte säga att så här gör man, det finns egentligen inga riktiga svar. Men jag tror ändå att det är så att du faktiskt inte träffat "den rätta" än. Låter patetiskt, eller hur...?!
Har själv en ganska själslig rörig bakgrund, men det har gett mig bra livserfarenhet både privat och genom mitt jobb som behandlingsassistent.
Jag tror att det är viktigt med egna gränser, fråga dig vad du vill, du ska inte fråga vad du inte vill. Försök tänka tankar där ordet inte inte finns med, prova....
Att bli lämnad är den värsta affekten människor kan bli utsatta för, men tyvärr är det så ibland att man blir det men är man stark själv så klarar man av att hantera det. Och träffar du någon som du vill släppa in i ditt liv så är det väl ändå meningen att man ska vara tillsammans, inte lämna varandra. Tänk på de människor du lämnar, de kanske också blir ledsna. Våga känna närhet och njuta av det för den tid som är, om det är för en dag, för ett år eller resten av livet.

Lotta

2008-04-13 @ 11:13:37
URL: http://Granbacken.blogg.se
Postat av: victoria

Haha, vi är nog FÅ som gillar likbleka fossingar! ;)

Jag är inte utbildad psykolog eller så, men jag brukar komma förvånansvärt långt på att lyssna till mina tankar och följa min intuition. Det kan säkert du också. Vi kan konstatera att du är medveten om själva problemet i sig. Sedan är frågan om du vet grunden till problemet, ett svar på ett "varför?". Har du det så har du ju gjort en del av jobbet redan. Jag tror ärligt talat att det krävs proffesionellt arbete på andra områden för att du sedan ska lyckas komma till rätta med det här problemet. Om jag vore du skulle jag använda mig av min medvetenhet. Alla människor har handlingsfrihet, och genom att inse att människan är god, och att du behöver närhet (fysisk som psykisk) kanske du kan angripa det? Steg för steg? Har du testat nån fritidsaktivitet? Du måste ändra på det här! För DITT bästa!

Ps. Jag har inte sånna problem, men jag har dock problem med att jag alltid måste visa mig stark i en relation. Jag måste tex säga att jag inte är sån som gråter till filmer, att jag minnsann är ditt och datt. Suck. Men jag försöker ändra mig!

2008-04-14 @ 16:14:27
URL: http://svartvitlila.blogg.se
Postat av: victoria

(ps. haha vad roligt att se vilka olika kommentarer jag och Lotta kom med).

2008-04-14 @ 16:15:35
URL: http://svartvitlila.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0